22.19
sitter här nu nyduschad i min gula turban (handduken alltså) och har precis tagit mig hem från mörka limhamn.. ja de visade sig vara mörkläggning i limhamn ikv! hoppade av bussen (påväg dit) och eftersom den sidan av hållplatsen finns det inga hus eftersom de är stranden så var där bläckmörkt. såg verkligen ingenting för ingen av gatlamporna var på :S och när bussen körde iväg försvann de enda ljus som fanns! jag som är sjukligt mörkrädd försöker komma ihåg hur långt de var till natas lägenhet och undertiden blir ja skrämd av en gubbe som var ute med sin hund haha.
när ja sen var hos nata blev jag så jävla rriterad på en viss person att ja verkligen måste skriva av mig här i bloggen! jag har slösat hela min jävla sommar på en person som verkligen inte är värd min tid. men självklart är man blind ibland trotts att man inerst inne vetat helatiden att personen behandlat en som skit. har t.o.m ignorerat vad mina vänner sagt om honom/henne och fortsatt spendera varje dag med personen. personen har manipulerat mig tusentalsgånger och fått mig att tro att de varit mitt fel vi börjat bråka trotts att ja vetat de varit hans/hennes fel. de har inte varit förräns i onsdags som ja verkligheten hann i kapp mig och ja fattade alltihop. de krossade mitt hjärta. jag har sett personen som en av mina allra närmaste vänner i ett halvår. vi har snackat 24/7 i ett fucking halvår till ingen nytta än skit för mig. att inte ha kontakt med personen nu på en vecka känns som att en del av mig är borta.personen har betydigt allt för mig, allt!
kan inte fatta detta kapitlet i mitt liv med dig är över. har såna minnen med dig som ja aldrig kommer glömma. dock vet jag att de inte betytt någonting för dig över huvud taget. och de krossar mig att veta.
innan fick alla glada låtar mig att tänka på dig. nu är det tvärtom. saknar dig för varje minut jag är ensam. kan inte få dig ur mitt huvud. och de ger mig magont av tanken på att efter min praktik kommer ja vara tvungen att stå ut med att stöta på dig överallt. kan du inte bara förstå att du ska säga förlåt till mig? och inte bara "förlåt" som du gör ibland. utan verkligen ett förklarat förlåt.
när ja sen var hos nata blev jag så jävla rriterad på en viss person att ja verkligen måste skriva av mig här i bloggen! jag har slösat hela min jävla sommar på en person som verkligen inte är värd min tid. men självklart är man blind ibland trotts att man inerst inne vetat helatiden att personen behandlat en som skit. har t.o.m ignorerat vad mina vänner sagt om honom/henne och fortsatt spendera varje dag med personen. personen har manipulerat mig tusentalsgånger och fått mig att tro att de varit mitt fel vi börjat bråka trotts att ja vetat de varit hans/hennes fel. de har inte varit förräns i onsdags som ja verkligheten hann i kapp mig och ja fattade alltihop. de krossade mitt hjärta. jag har sett personen som en av mina allra närmaste vänner i ett halvår. vi har snackat 24/7 i ett fucking halvår till ingen nytta än skit för mig. att inte ha kontakt med personen nu på en vecka känns som att en del av mig är borta.personen har betydigt allt för mig, allt!
kan inte fatta detta kapitlet i mitt liv med dig är över. har såna minnen med dig som ja aldrig kommer glömma. dock vet jag att de inte betytt någonting för dig över huvud taget. och de krossar mig att veta.
innan fick alla glada låtar mig att tänka på dig. nu är det tvärtom. saknar dig för varje minut jag är ensam. kan inte få dig ur mitt huvud. och de ger mig magont av tanken på att efter min praktik kommer ja vara tvungen att stå ut med att stöta på dig överallt. kan du inte bara förstå att du ska säga förlåt till mig? och inte bara "förlåt" som du gör ibland. utan verkligen ett förklarat förlåt.
Kommentarer
Postat av: emilia
vem? :OO <3
Trackback
